Nyligen använde vi en söndagsgudstjänst till att lyfta fram smågruppens betydelse för en växande och hållbar tro. Kunskap och fakta (t.ex. i Bibeln) kan tillägnas på egen hand, men en mognadsprocess kräver äkta och meningsfulla relationer med andra. Lyssna gärna på predikan och flera personliga berättelser om olika typer av mindre, nära gemenskaper från den 11 september! På Facebook eller Youtube.
En vecka senare stod en grupp på knappt 10 personer för första gången utomhus mitt i Årby och bad tillsammans, innan man började bjuda förbipasserande på fika och sprida hopp. Några gjorde bönepromenader två och två och fick även meningsfulla samtal med ofta uppskrämda människor efter den sista tidens händelser. Innan den sista av oss hade gått hem efter insatsen, ljöd skotten som sköts in i en tom trappuppgång. Vi vill finnas i Årby, vi vill be för alla som bor där och vi vill ge hopp.
En annan grupp gör regelbundna bönevandringar genom Fröslunda (varav flera själva bor där) och vi tror att alla bostadsområden behöver det ljus och salt som vi kan vara, när vi låter Guds kärlek och den Helige Ande leda våra steg. Insatserna i Nyfors är bekanta för många, men beskrivs på nytt i infobladet du just nu läser.
Gud har lagt ned en kallelse i dig och gett dig gåvor och talanger, som inte behöver ligga obrukade över långa tider. Vi tror att genom kärlek, en tillåtande gemenskap och konkreta möjligheter, kan varje människa både få pröva sig fram och blomma ut i full skönhet. Inte för att imponera på andra, men för att dela med sig av det som ger kraft och glädje åt andra. Vi har ett ord för det: Skaparglädje. Det ordet får i höst även ge namn till en helg, som vi inte vill att du ska missa den 12-13 november.
Psaltaren proklamerar att Gud vill ge dig en ny sång, en lovsång till vår Gud (Ps. 40:4). Sånger föds inte enbart i tider av glädje och välgång, utan även när livet kan upplevas som allra svårast. Juda rike som exempel, stod inför en nationell katastrof av krig och svält på 500-talef f.Kr., när profeten Habakuck fick en sång av hopp mitt i hopplösheten:
Fikonträdet blomstrar inte mer, och vinstocken ger ingen skörd. Olivträdets frukt slår fel, och fälten ger ingen föda. Fåren rycks bort ur fållorna, och ingen boskap finns i stallen. Men jag vill jubla i Herren och glädja mig i min frälsnings Gud. Herren Gud är min styrka. Han gör mina fötter som hjortens och låter mig gå fram över mina höjder. För sångmästaren, med mitt strängaspel. Habakuck 3:17-19
Carl-Vilhelm Hasselgren
Föreståndare Pingstkyrkan Eskilstuna
