Det är november månad och mina tankar går till de många som gör så mycket i församlingen, vecka efter vecka och år efter år, för Herren, för varandra och för stadens invånare. Inte bara på söndagar, utan varenda kväll och många gånger dagtid, möts ett stort antal grupper och människor i kyrkans lokaler. Våra frivilliga “damer” på expeditionen utför ett konststycke för att få lokalbokningen (och mycket mer) att fungera och flyta på. Och utan ”herrarna”, som varje vecka reparerar både det ena och det andra, liksom anställda och frivilliga som städar, skulle det inte vara roligt att träda över kyrkans tröskel. Men här möts nu människor till bön, dopundervisning, Alphakurs, Celebrate Recovery, internationella grupper (arabiska, eritreanska, finska, persiska och spanska), LP-café, Öppen Kyrka, Språkcafé, Allsångscafé, sång- och musikövningar, barn- och ungdomsverksamhet, diverse planerings- och styrelsemöten, fester och mer….
Lite då och då hämtar pastorn andan och tänker: ”Det är mycket nu… och så får det också vara i en levande församling”. Sedan tänker han vidare: ”Detta är och ska vara Jesu församling, och i dess mitt behöver bönen, Guds Ord (Bibeln) och kärleken till medmänniskan vara.” Så när jag fattar pennan (eller egentligen spelar pekfingervalsen på datorns tangentbord), flödar det fram som också fyller mitt inre: TACKSAMHETEN till Jesus och till de många som har en passion för Hans församling. Och en längtan att, TILLSAMMANS med alla dessa, göra budskapet om Jesus känt för alla i vår stad.
Jag känner också en stor tacksamhet till församlingsledningen (styrelsen), som delar denna passion, beslutsamhet och överlåtenhet. Flera gånger i månanden, och oftast till närmare midnatt, möts den för att samtala, be, fatta beslut och lyssna på olika grupper i församlingen. I höst har man bl.a. mött lednings-grupperna för barn- och ungdom, sången och musiken, eritreanerna, LP och byggkommittén för Alive och Barnkyrkan (Se förslag på kyrktorget!).
I Nya Levande Bibelns översättning står det så här: Men ni som tror på budskapet har “inbjudits av Gud till att vara hans folk och till att vara präster som tjänar honom.” Ja, “ni tillhör Gud helt och fullt. Ni är hans eget folk, som ska berätta för andra om hans fantastiska gärningar.” Ni har ju förts ut ur det andliga mörkret och kommit till hans underbara ljus (1 Petrusbrevet 2:9).
Ingen är kallad att plikttroget upprätthålla den föregående generationens verksamhet. Men alla är kallade att genom bön, generositet och engagemang vara en levande del av en levande kropp (församlingen), som ständigt förnyas. Och alla har begåvats av Gud till att tjäna Honom och varandra och (åter-)upptäcka glädjen i att kunna bidra.
Carl-Vilhelm Hasselgren
