april 2020

PÅSKEN 2020 & CORONAKRISEN & FRAMTIDEN

Guds nåd och frid och en glad men annorlunda påsk, kära församling!

Trots Jesus grymma död och lärjungarnas rädsla den där påsken för nästan 2000 år sedan, och trots rådande virustider med social isolering, ovisshet, oro och sjukdom, proklamerar vi Jesus uppståndelse och seger:

Var glad, för Kristus lever!
Ny framtid vill han ge.
Ur vetekornets offer

skall växa livets skörd.
Vi sörjer ej hans minne.

 Han är vår morgondag.
Han är ej bland de döda.

Han är vår framtids Gud.
(Tore Littmarck, 1976)

Som församling ställer vi inte in men om. Jo, mycket av verksamheten har ställts in eller reducerats  och vi följer myndig-heternas rekommendationer, men pastors-teamet, ledningen och många andra volontärer gör sitt yttersta för att fördjupa gemenskapen och förbättra kommunikationen och för att vi alla ska gå stärkta ur den här krisen. Så p.g.a. ovanliga tider hela världen över, kommer denna hälsning från din församling per post, med förhoppningen att vi kan uppmuntra och stärka varandra genom ömsesidig bön, kärlek och praktisk hjälp och genom att hålla Jesus löfte levande i våra tankar, hjärtan och förkunnelse:
Eftersom du har bevarat mitt ord om uthållighet ska jag bevara och rädda dig ur prövningens stund, som ska komma över hela världen för att pröva jordens invånare. Jag kommer snart. Håll fast vid det du har så att ingen tar din krona. (En hälsning till Filadelfiaförsamlingen i Uppenbarelseboken 3:10-11)
Hjälp oss att vara en levande församling och ett vittnesbörd i vår tid genom bön, givande och tjänst!

BE
Var därför vakna och håll ut i bön för alla de heliga. Be också för mig, skrev Paulus till efeserna (kap. 6:18-19). Bön gör en skillnad. Inte bara aposteln Paulus böner, utan också dina och mina! Jag skriver mer om bön och ger några konkreta böneutmaningar på en annan sida i det här utskicket.

GE
Tack för trofast givande! Jag gläds av de första rapporterna från mars månad som tyder på ett ökat givande och ekonomiskt ansvarstagande! Låt oss tillsammans fortsätta att uthålligt och generöst ge vårt tionde och våra ”offer” till församlingens uppdrag både i in- och utland liksom ge hjälp och stöd till utsatta människor runt omkring oss i vardagen!
Du kan ge dina gåvor via bankgiro 132-0530 eller Swish 123 175 8945 eller genom att överlämna din kontantgåva till expeditionen tisdag till fredag. Ring 016-15 59 70 mellan kl. 09-12 eller skriv till ekonomi@pingsteskilstuna.se så kommer vi överens om hur kontanter kan lämnas över tryggt och säkert.


Gå, eller tjäna, där du kan och i Herrens kraft! Du som är frisk och inte tillhör en riskgrupp för Covid-19, hjälp oss att fortsätta stötta samhällets svagaste och mest utsatta genom volontärtjänst på Secondhandbutiken, LP-kaféet, matkasseutdelningen (onsdagar) eller genom att handla och leverera mat o.dyl. åt isolerade församlingsmedlemmar – denna nyinrättade tjänst kallar vi Hjälpande Händer. Kontakta expeditionen genom att ringa eller skriva till info@pingsteskilstuna.se om du vill hjälpa till!

Det här utskickat innehåller alltså inte det vanliga månadshäftet med sitt programblad på mittuppslaget. Istället försöker vi att delge sådan information och uppmuntran som är relevant under nuvarande kris i vårt land. Vi fortsätter tills vidare att live-sända våra gudstjänster från Smedjegatan 23 utan mötesdeltagare fysiskt närvarande. Du kan delta genom att titta på hemsidan, Facebook eller Youtube. Du hittar även mer än 500 av våra predikningar på samma ställen inkl. på Spotify. Gör vad du kan för att reservera tidpunkterna, söndag kl. 11 och onsdag kl. 18.30, framför en dator- eller mobilskärm eller titta på dessa våra sändningar vid senare tillfälle!

Hemsidan www.pingsteskilstuna.se och Facebook är våra främsta online-medel för att pålysa möten, verksamhet och aktuella förändringar. Om du vill delge ett böneämne, få kontakt med oss eller anmäla ditt intresse för ett infomejl, skriv till info@pingsteskilstuna.se eller till vår postadress!

Du är alltid välkommen till gemenskapen i församlingen men om du numera har ditt andliga hem i någon annan kyrka än Pingstkyrkan Eskilstuna, vill vi uppmuntra dig att flytta ditt medlemskap dit. Har du inte varit med på länge och vill förnya ditt engagemang, eller om du har landat i att du inte vill vara med i någon kyrka alls, uppmuntrar vi dig att höra av dig till våra pastorer eller församlingsledning så hjälper vi till med detta.

mars 2020

Om den hektiska vardagen och bönen.

Klockan går. Oavsett vem man är, vad man kan eller vad man vill, så är detta lika för alla; en vecka består av sju 24-timmarsdygn. Enligt 1 Mosebok har det varit så från begynnelsen, trots att Skaparen själv är evig och obunden av tid och rum.

Allt verkar mätas i tid. Känslan av att inte hinna med, orsakar all möjlig stress, trötthet och uppgivenhet. Känslan av att andra dessutom inte har tid för oss, kan göra oss ännu deppigare. Om man i den situationen börjar tänka, att ”man borde be mer, men inte hinner”, är katastroftillståndet i hjärnkontoret snart ett faktum.

Men vad skulle hända, om vi istället för att ständigt mäta tiden, skulle mäta djupet i mötet med människor, och framför allt med Honom som är bortom tid och rum? Visst är det så att bara en kort beröring med den Evige, kan förvandla våra perspektiv i ett nu? Den vidröringen får inte sin kvalitet av längden utan av VEM det är vi möter. Som verserna i en sång säger:

En liten stund med Jesus, vad kraft den har med sig,
vad lust den ger att vandra på Herrens viljas stig,
vad mod den ger att leva och lida för hans namn,
en ljuvlig försmak redan av vilan i hans famn.

En liten stund. Att tro att man kommer må bättre, bara för att man lyckas be mer och längre är en missuppfattning. Allt handlar om vem vi möter i bönen och hur nära vi släpper Honom inpå. Jesus sa att det inte är för de många ordens skull, som vi blir bönhörda. Istället ska vi gå in i vår kammare, stänga dörren och be till vår Far, som är i det fördolda. Då ska Han belöna oss (Matt. 6:6-7).

Med andra ord, som lärjungar till Jesus kan vi bara vinna på att ofta, om än bara för en liten stund, flytta fokus från vardag och plikter och öppna våra hjärtan i bön och lovsång. När jag är trött av vägen och allt som möter mig, en liten stund med Jesus och allt förändrar sig (Lina Sandell, 1879).

Ur ”den lilla stunden med Jesus” kommer livskraft och längtan efter mer. Då blir utmaningar, som den från Daniel Alm, föreståndaren för Pingst i Sverige, inte en börda utan en magnet; #merbönförfolket. Se s. 7-8! Därför satsar vi under mars månad på:

  • mer och målinriktad bön i söndagens gudstjänster
  • tre bönesamlingar i tre olika bostadsområden: Skiftinge, Nyfors och Viptorp.
  • ett bönemöte med Sörmlands alla pingstkyrkor i Katrineholm söndag den 29 mars kl. 16.00

Obs alla medlemmar! Det är års- och administrationsmöte onsdagen den 25 mars kl. 18.30

februari 2020

DET FINNS HOPP

Människan kan över-leva 30 dagar utan mat, 3 dagar utan vatten och 3 minuter utan luft men inte 3 sekunder utan hopp.

Vi behöver HOPP och vi behöver ofta höra det sägas, betonas och gestaltas. Jag tror att alla människor tilltalas av historier om till synes hopplösa situationer som slutar bra, just för att sådana berättelser ger oss hopp för vårt eget sammanhang.

Både känslan av HOPP och den av hopplöshet har en stark förmåga att snabbt spridas och påverka andra och allt runtomkring. Den senare kan ibland exemplifieras av frågor som följande: Klarar samhället av integrationen? Blir alla bara ensammare? Finns församlingen kvar om 20-30 år? Är det omöjligt att bryta spiralen av en nedåtgående trend?

Frågorna är seriösa, behöver få ställas och även tas på allvar. Men för att få kraft att konstruktivt ta itu med dem, behöver vi välja åt vilket håll vi tittar. När människan enbart ser till sig själv för lösningar, blir resultaten begränsade av ”mänskliga” resurser och med tiden sprider sig hopplösheten. Den som kräver och förväntar sig, att alla situationer kan förbättras med mänskligt förnuft och styrka, den egna eller andras (t.ex. samhällets eller gruppens), blir besviken.

Bibeln ropar hoppfullt till oss, att istället vända oss till Gud, vår Skapare, och Jesus Kristus, vår Räddare. När människan ser till Gud blir resultaten istället ”gudomliga”, eftersom hans resurser, hans nåd och hans kärlek är obegränsade. Utåt sett kan sådana lyckosamma berättelser ibland ge skenet av att vara resultatet av lyckliga omständigheter och egna ansträngningar, men den som en gång har varit nere i hopplösheten, och där ropat till Gud som sista utväg och fått hjälp, vet med hela sin varelse att Gud finns och både älskar och hjälper oss.

Så låt oss aldrig sluta att hoppas och att sprida hopp! Psalmisten säger så här till sig själv och till oss: Varför så bedrövad, min själ, varför så orolig i mig? Hoppas på Gud. Jag ska åter få tacka honom, min frälsning och min Gud. Ps 42:6

Detta, som var sant för Psalmisten, är också sant för dig som tror och det är sant för andra runt omkring dig. Det finns HOPP och HOPPET har ett namn: Jesus! Därför kunde aposteln Paulus öppna sitt brev till Timoteus med följande hälsning: Från Paulus, Kristi Jesu apostel på uppdrag av Gud, vår Frälsare, och Kristus Jesus, vårt hopp (1 Tim. 1:1).

Tillsammans med alla Jesus efterföljare i denna värld har vi goda grunder och ett gudomligt uppdrag att ge hopp.

PS. DET FINNS HOPP kommer att ge namn till flera utåtriktade satsningar 2020 och även till den ekumeniska kampanjen på Stiga Sports Arena den 22-24 januari 2021.

Carl-Vilhelm Hasselgren

December 2019 & Januari 2020

Några tankar om vad advent, jul och nyår har att göra med att inte ge upp utan istället tanka ny kraft ur GUDS NÄRHET och LÖFTEN.

Drygt 500 år innan Jesus födelse skrev prästen och profeten Sakarja ned följande löfte om Messias: Gläd dig stort…, jubla, dotter Jerusalem! Se, din kung kommer till dig, …och han ska tala frid till hednafolken. (Sak. 9:9-10)

Gud kan ibland uppfattas som så stor och så upptagen, att Han därför skulle vara onåbar, ointresserad och ointressant. Lite grann som vi människor ibland uppfattar varandra på avstånd. Men just ADVENT ger mod att tänka och handla annorlunda! Ordet advent betyder ankomst och handlar om att kungen, Jesus, kom för att överbrygga avståndet mellan Gud och oss. Guds Son tog bort urspungshindret för all närhet, nämligen synden. De årtusengamla löftena om gudskontakt och frid gick i uppfyllelse genom Jesus ankomst, död och uppståndelse. Och löftena gäller inte enbart det judiska folket utan alla folk och människor.

Under 2018 och 2019 har först ordet TILLSAMMANS och sedan orden närmare Gud, varandra och våra medmänniskor om och om dykt upp i ord och skrift. Det handlar inte om mer och fler aktiviteter (vilket bara blir betungande och vilseledande) utan om omvändelse till Gud, till varandra i församlingen och till medmänniskorna i vår stad och omgivning.

Faktum är att Gud kom till oss, inte tvärtom. Han kom till det som var hans eget, och hans egna tog inte emot honom. Men åt alla som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn (Joh. 1:11-12). Att närma sig Gud och människor handlar inte om att gå någonstans utan att öppna hjärtats dörr. Jesus sa: Se, jag står vid dörren och knackar. Om någon hör min röst och öppnar dörren, ska jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig (Upp. 3:20). That’s it!

Glad advent, god jul, gott nytt år och inspirerande läsning av månadsbladet, om att dela julen med andra, Det finns HOPP, sportlovsläger, Kairoskursen, en missionsresa och en presentation av en av våra fantastiska församlingsledare!    Carl-Vilhelm Hasselgren

november 2019

En solig dag i slutet av augusti under församlingens böne- och fastedagar, satt jag på en bänk på den vackra och roingivande Strömsholmen. Bänken står alldeles intill den röda gångbron så att man snett till höger ser bygget av högskolans nya campus. Medan jag bad sökte jag samtidigt i mobilens bibelapp på ord som ”söka”, ”stad” och ”bästa”. Resultatet gav:

Och sök den stads bästa dit jag har fört er i fångenskap och be för den till Herren. När det går väl för den, går det också väl för er (Jer. 29:7), Ingen ska söka sitt eget bästa, utan den andres (1 Kor. 10:24) och Här har vi ingen stad som består, men vi söker den stad som ska komma (Heb. 13:14).

Några tankar utifrån dessa bibelställen: De tycks balansera varandra med uppmaningen att leva i nuet utan att gnälla eller fly verkligheten (Jeremia) och samtidigt att leva med hopp om himmeln. (Hebreerbrevet). Det första blir en uppmaning att göra sitt bästa för sin samtid och bedja för alla människor liksom att ha en hög arbetsetik, vara punktlig, ärlig och generös och utföra tjänst och arbete efter bästa förmåga! Ingen ska söka sitt eget bästa, utan den andres; inte isolera sig från stadens puls och liv utan var ”salt och ljus” och påverka genom närvaro!

Men låt oss inte missa att Jesus grundade ett nytt, ännu osynligt, rike och att bara det riket är evigt. Det är skönt när det går väl för oss på jorden, men allt skapat har också ett slut och en förmåga att svika den som stöder sig på det. Nu har han [Gud] lovat och sagt: Än en gång ska jag skaka inte bara jorden utan också himlen.  …det som skakas ska försvinna, eftersom det är skapat, för att det som inte kan skakas [dvs., Guds rike] ska bestå (Heb. 12:26-27).

Medborgarskap i Guds rike är Guds gåva till alla som tar emot Jesus. Det skapar tacksamhet i nuet, hopp inför framtiden och motivation söka Guds rike först (Matt. 6:33) liksom andras bästa. När vi nu får ett rike [en ”himmelsk stad”] som inte kan skakas, låt oss då vara tacksamma. På så sätt ska vi tjäna och behaga Gud med vördnad och fruktan, för vår Gud är en förtärande eld (Heb.12:28-29).

Konklusionen på mina tankar: Vi är del av Eskilstuna och av Guds rike. Bed och jobba för Eskilstunas bästa! Ditt bidrag gör skillnad. Men låt allt du gör påverkas av att du, utan egen förtjänst, blivit medborgare i Gudsriket, i den enda ”stad” som består för evigt. Tack vare ett medborgarskap som ges av nåd och tas emot i tro, finns det hopp för alla människor.

oktober 2019

”Att älska Jesus är det viktigaste man ska göra, och gör man det så följer också en kallelse.” Så skriver Torbjörn Holm, mångårig församlingsledare, längre fram i detta månadsblad. Jag håller med. Första prioritet är att ta emot Guds kärlek och älska Honom tillbaka. Ur den kärleksrelationen föds både vilja, kraft och idéer hur man kan tjäna Gud och sina medmänniskor. Den tjänsten är inget Gud vill att vi ska utföra godtyckligt eller av egen kraft. Istället får den Jesustroende ta emot Guds Ande, som både utrustar och leder oss att bygga upp andra och ge dem kärlek.

Så här står det i 1:a Korintierbrevet: Hos var och en visar sig Anden så att det blir till nytta… Men i allt detta verkar en och samme Ande, som fördelar sina gåvor åt var och en som han vill (12:7 + 11).  Hur ska det då vara, bröder (dvs. bröder och systrar)? Jo, när ni samlas har var och en något att ge: en psalm, en undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal och en uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse (14:26).

Visst blir bilden rätt tydlig? Precis som var och en som tror på Jesus blir frälst, så får var och en som tror en tjänst att utföra liksom den nödvändiga kraften. Allt detta genom den Helige Ande som Gud utlovade att utgjuta (ösa) över alla människor, söner och döttrar, gamla och unga, tjänare och tjänarinnor (Joel 2:28-29). Eftersom detta utan tvivel är Guds vilja för varje människa, måste församlingen vara en plats där allas gåvor upptäcks, uppmuntras, används och finslipas, till fördel för alla. Det är precis det som sker, när vi närmar oss Gud, varandra och våra medmänniskor.

I oktober månadsblad presenteras både erfarna församlingsledare och unga teamare, i förhoppningen om att alla som läser ska känna sig både uppmuntrande och utmanade att älska Gud och upptäcka glädjen i att använda sin tid och sina gudagivna förmågor till att tjäna församlingen och sina medmänniskor.  

september 2019

Vi har smittats av en tro som smittar. Eller hur?  Paulus öppnade sitt brev till församlingen i Rom med orden: 

Först och främst tackar jag min Gud genom Jesus Kristus för er alla, eftersom man i hela världen talar om er tro. En tro som låter tala om sig.

Tron på Jesus är unik och möjliggör en relation med Gud i den svåraste eller tråkigaste av vardagar. Våra känslor kring Gud och livet kan pendla, vår trohet kan svikta, men GUD sviker aldrig och hans kärlek upphör inte. Wow! För bra för att vara sant? Inte för den som – just det – tror! Sådan tro, den som kommer ur hjärtat och uttrycks i kärlek och gärningar, smittar alltid andra.

I september finns två speciella möjligheter att tillsammans ”höja smittorisken” i Eskilstuna:

  1. Berätta för någon om Alphakursen, ta med vänner eller uppmuntra dem att gå till en av flera platser, tidpunkter och språk som erbjuds! Ta gärna hjälp av flyers i receptionen eller hänvisa till hemsida och Facebook!
  2. Missa inte missionshelgen 20-22 september. Fredag kväll för ungdomar, lördag för alla och på söndagen firar vi Världens festgudstjänst. Ta då gärna med något att gott att äta, kläd dig (om du vill) i färger från din hemtrakt eller ditt hemland, och bjud in vänner och bekanta till en plats, som uppriktigt gläder sig över mångfalden – din församling.

För dig som undrar vad som händer, när hösten har kommit på riktigt, så har vi i oktober både kvinnodagen Närmare och Starkare (12 oktober) och den allkristna konferensen Höstglöd (25-27 oktober) Obs! Smittofara! Oåterkalleligt påverkade av en tro som smittar, pulserar våra hjärtan till orden: Närmare Gud, närmare varandra och närmare våra medmänniskor.

2000 år efter att Romarbrevet skrevs och 2400 km bort (avståndet till fots mellan Rom och Eskilstuna) är det fortfarande så, att man i hela världen talar om er tro, dvs., den tro som uttrycks i kärlek och gärningar (Se Jakobs brev 5:22).

sommaren 2019

Havets vågor kan svalka skönt, men också föra flyende människor till land. En chockerande mix men ack så sann! Solens strålar kan värma men också orsaka stora bränder. Semestern kan ge vila, glädje och mening men också resultera i konflikter och ensamhet. Med det sagt vill jag betona; vi har alltid ett val och vi har alltid Gud vid vår sida. Vi kan välja hur vi använder tid och resurser. Och vi har en Gud som älskar gemenskap och samarbete i en värld som både är ond och god.

Längtan efter sommar och semester kan vara förbunden med tid för vila (böcker och solande), relationer (familj och vänner), rörelse (resor och sport) och natur (sjöar, stränder, skogar och berg). Å, vad skönt och nyttigt om sommaren kan få se ut så. Men ingen som lever med öppna ögon kan ha det ena utan att också ha, eller åtminstone se, det andra.

Jag tror att det är viktigt att ta semester från ”rätt” saker, och att lära sig att både arbete och vila behöver balanseras rätt hela året. Att arbeta ”sig själv till döds” eller ”vila ut” från meningsfulla relationer (inklusive gudsrelationen) ger helt enkelt inga bestående välsignelser. Dag och natt, sommar och vinter, finns Jesu uppmaning att välja rätt och prioritera det som ger bestående liv, vila och glädje:

Bekymra er därför inte och fråga inte: Vad ska vi äta? eller: Vad ska vi dricka? eller: Vad ska vi klä oss med? Allt detta söker hedningarna efter, men er himmelske Far vet att ni behöver allt detta. Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också. Bekymra er alltså inte för morgondagen, för morgondagen bär sitt eget bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga. Matteus 6:31-34 gäller även i sommartider. Hur väder, politik och opinion svänger får vi väl se, men mitt i det kan vi göra val gällande egen tid och egna resurser. Med det vill jag hälsa välkommen till söndagsgudstjänster hela sommaren (varav flera glädjande nog hålls tillsammans med andra kyrkor i stan) och till gemensam bön varje onsdag kväll. Låt gärna devisen närmare Gud, närmare varandra och närmare våra medmänniskor prägla dina val även i sommartider, och läs den djupt berörande artikeln i månadsbladet om en medmänniska som flydde hit över hav och land. Församlingen, staden och människor, som hotas av utvisning eller på annat sätt är utsatta, behöver även i sommartider vår prioritering: Först Guds rike och hans rättfärdighet! Gud har lovat att ta hand om oss, så låt oss be, ge och tjäna andra, fyllda av Guds kärlek!

                         Carl-Vilhelm Hasselgren

maj 2019

”Sköna maj, välkommen” lyder de första orden i en välkänd vårsång som ofta sjungs när majbrasorna tänds på valborgsmässo-afton. För mig är den synonym med våren, och jag gnolar gärna på den när vårsolens strålar värmer och naturen växer så det knakar. Och där är vi nu, i en härlig tid av förändring. Runt oss går naturen från död till liv, man kan nästan se skillnaden från dag till dag!

Också i vårt samhälle går förändringen fort. I dag lever över tio miljoner människor i vårt land, många med helt olika bakgrund, språk, kultur och referensramar. Från att ha varit ett hyfsat homogent samhälle, är Sverige 2019 ett land i snabb förändring. En del förändringar är lätta att ta till sig, andra svårare. Beroende på vem man frågar, och vad frågan gäller, känner människor antingen förväntan och spänning, eller rädsla och olust. Generellt kan man ändå säga att samhället mår bra av att ha åtminstone en del saker gemensamt – lagar och språk är två exempel. Det underlättar om man delar synen på rätt och fel, och kan förstå varandra! Det skapar trygghet, och i ett tryggt samhälle mår folk bra.

Ibland skapar vi trygghet genom att definiera oss via grupptillhörighet, till exempel genom att tänka och tala om ”min” eller ”vår generation”.

Det vill säga, vi känner lättare samhörighet med människor som känner igen vissa saker från det förgångna och (eventuellt) delar vissa farhågor inför nya företeelser. Själv är jag född 1970. I början av 2000-talet hörde jag någon säga att 70-talistgenerationen var mer nostalgisk än någon generation före oss. Vi tänkte drömmande tillbaka på vilka glassorter som såldes på 70-talet, vilka barnprogram vi såg på tv, vilka låtar som spelades på radio (och kassettband!) och vilket klädmode våra föräldrar hade. Vår barndoms erfarenheter var filtret genom vilket vi förstod och bedömde vår omvärld.

Till syvende och sist mår nog människan bäst av både trygghet och nyheter, av både stabilitet och förändring. I livets olika säsonger önskar vi ibland mer av det ena och mindre av det andra. Med en ny säsong följer nya önskemål.

I detta månadsblad återfinns nyheter, rapporter och artiklar om både församlingens barn- och ungdomsarbete och om församlingens verksamhet bland äldre. I huvudartikeln får ni bekanta er med vårt trygghetsboende Astrarna på Västermarksgatan 26 och några av personerna som bor där. Jag, en medelålders (!) pastor, är så glad och tacksam för båda dessa generationer.

Jag är glad att vår församling är relevant för och har verksamhet för alla, oavsett ålder. Men församlingen, med dess olika generationer, kan vara en familj för alla som önskar och söker det! Vi kan, om vi ber och arbetar för det, vara en församling för alla generationer. Ett liv närmare Gud, närmare varandra och närmare våra medmänniskor ligger inom räckhåll.

                           Carl-Vilhelm Hasselgren

april 2019

Inför påsken finns följande dialog mellan Petrus och Jesus nedtecknad: ”Herre, vart går du?” Jesus svarade: ”Dit jag går kan du inte följa mig nu. Men längre fram ska du få följa mig”(Joh. 13:36). Inte ens de bästa av lärjungar eller vänner kunde följa Jesus dit han gick, när han bar mänsklighetens och världens synd. Senare skulle lärjungarna dock följa Jesus trots motstånd och förföljelse. Att följa Jesus leder både till motstånd och framgång: ”Detta har jag sagt er för att ni ska ha frid i mig. I världen får ni lida, men var frimodiga: jag har övervunnit världen”(Joh. 16:33). 

Med påskfirandet har vi möjligheten att lyfta fram dessa sanningar i våra liv, i våra familjer och i vår församling. I ett efterkristet land har vi fortfarande rätten till några lediga dagar för att fira Jesu lidande, död och uppståndelse. Vad väljer du och din familj att göra av denna möjlighet? 

Sedan Jesu dagar har uppskattningsvis 70 miljoner kristna fått plikta med sina liv, och i denna stund förföljs miljoner kristna världen runt. Så hur väljer vi i trygga Sverige att använda påsken och för vem ber vi? För oss själva om lite mer välsignelse, eller för syskon som kämpar för sina liv? Under länken www.open-doors.se/be kan du följa med i en bönekalender för förföljda kristna eller beställa hem en böneguide. 

Jesus sa: ”Om ni har kärlek till varandra ska alla förstå att ni är mina lärjungar” (Joh. 13:35). Låt oss som församling söka oss närmare Gud, närmare varandra och närmare våra medmänniskor!

Vad är det då som gör att Jesus visste att lärjungarna, som inte kunde följa honom vid detta tillfälle, ändå skulle göra det senare? Jo, för att han visste att de skulle förvandlas och växa. Jesus vill inte bara att vi ska ”bli frälsta” utan också växa som människor. Han kan, som ingen annan, få alla att växa.

”… varje gren som bär frukt rensar han så att den bär mer frukt… Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill och ni ska få det. Min Far förhärligas när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar(Joh. 15:2, 7-8).

Ingen mognar över en natt men genom daglig efterföljelse – där vi tackar för frälsningens nåd, står emot frestelser, lämnar allt i Jesu händer och följer Andens ledning – växer vi. Det finns kraft till förändring, som temat på onsdagkvällarnas bönemöte säger. Förutom påskens gudstjänster, ta vara på möjligheten att lyssna till Tigleth Malkey om andligt växande (27/4 kl. 10), och delta i träningen för (potentiella) hem- och smågruppsledare (4/5 kl. 10), allt för att växa närmare Gud, varandra och våra medmänniskor!

Carl-Vilhelm Hasselgren

1 2