oktober 2019

”Att älska Jesus är det viktigaste man ska göra, och gör man det så följer också en kallelse.” Så skriver Torbjörn Holm, mångårig församlingsledare, längre fram i detta månadsblad. Jag håller med. Första prioritet är att ta emot Guds kärlek och älska Honom tillbaka. Ur den kärleksrelationen föds både vilja, kraft och idéer hur man kan tjäna Gud och sina medmänniskor. Den tjänsten är inget Gud vill att vi ska utföra godtyckligt eller av egen kraft. Istället får den Jesustroende ta emot Guds Ande, som både utrustar och leder oss att bygga upp andra och ge dem kärlek.

Så här står det i 1:a Korintierbrevet: Hos var och en visar sig Anden så att det blir till nytta… Men i allt detta verkar en och samme Ande, som fördelar sina gåvor åt var och en som han vill (12:7 + 11).  Hur ska det då vara, bröder (dvs. bröder och systrar)? Jo, när ni samlas har var och en något att ge: en psalm, en undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal och en uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse (14:26).

Visst blir bilden rätt tydlig? Precis som var och en som tror på Jesus blir frälst, så får var och en som tror en tjänst att utföra liksom den nödvändiga kraften. Allt detta genom den Helige Ande som Gud utlovade att utgjuta (ösa) över alla människor, söner och döttrar, gamla och unga, tjänare och tjänarinnor (Joel 2:28-29). Eftersom detta utan tvivel är Guds vilja för varje människa, måste församlingen vara en plats där allas gåvor upptäcks, uppmuntras, används och finslipas, till fördel för alla. Det är precis det som sker, när vi närmar oss Gud, varandra och våra medmänniskor.

I oktober månadsblad presenteras både erfarna församlingsledare och unga teamare, i förhoppningen om att alla som läser ska känna sig både uppmuntrande och utmanade att älska Gud och upptäcka glädjen i att använda sin tid och sina gudagivna förmågor till att tjäna församlingen och sina medmänniskor.  

september 2019

Vi har smittats av en tro som smittar. Eller hur?  Paulus öppnade sitt brev till församlingen i Rom med orden: 

Först och främst tackar jag min Gud genom Jesus Kristus för er alla, eftersom man i hela världen talar om er tro. En tro som låter tala om sig.

Tron på Jesus är unik och möjliggör en relation med Gud i den svåraste eller tråkigaste av vardagar. Våra känslor kring Gud och livet kan pendla, vår trohet kan svikta, men GUD sviker aldrig och hans kärlek upphör inte. Wow! För bra för att vara sant? Inte för den som – just det – tror! Sådan tro, den som kommer ur hjärtat och uttrycks i kärlek och gärningar, smittar alltid andra.

I september finns två speciella möjligheter att tillsammans ”höja smittorisken” i Eskilstuna:

  1. Berätta för någon om Alphakursen, ta med vänner eller uppmuntra dem att gå till en av flera platser, tidpunkter och språk som erbjuds! Ta gärna hjälp av flyers i receptionen eller hänvisa till hemsida och Facebook!
  2. Missa inte missionshelgen 20-22 september. Fredag kväll för ungdomar, lördag för alla och på söndagen firar vi Världens festgudstjänst. Ta då gärna med något att gott att äta, kläd dig (om du vill) i färger från din hemtrakt eller ditt hemland, och bjud in vänner och bekanta till en plats, som uppriktigt gläder sig över mångfalden – din församling.

För dig som undrar vad som händer, när hösten har kommit på riktigt, så har vi i oktober både kvinnodagen Närmare och Starkare (12 oktober) och den allkristna konferensen Höstglöd (25-27 oktober) Obs! Smittofara! Oåterkalleligt påverkade av en tro som smittar, pulserar våra hjärtan till orden: Närmare Gud, närmare varandra och närmare våra medmänniskor.

2000 år efter att Romarbrevet skrevs och 2400 km bort (avståndet till fots mellan Rom och Eskilstuna) är det fortfarande så, att man i hela världen talar om er tro, dvs., den tro som uttrycks i kärlek och gärningar (Se Jakobs brev 5:22).

sommaren 2019

Havets vågor kan svalka skönt, men också föra flyende människor till land. En chockerande mix men ack så sann! Solens strålar kan värma men också orsaka stora bränder. Semestern kan ge vila, glädje och mening men också resultera i konflikter och ensamhet. Med det sagt vill jag betona; vi har alltid ett val och vi har alltid Gud vid vår sida. Vi kan välja hur vi använder tid och resurser. Och vi har en Gud som älskar gemenskap och samarbete i en värld som både är ond och god.

Längtan efter sommar och semester kan vara förbunden med tid för vila (böcker och solande), relationer (familj och vänner), rörelse (resor och sport) och natur (sjöar, stränder, skogar och berg). Å, vad skönt och nyttigt om sommaren kan få se ut så. Men ingen som lever med öppna ögon kan ha det ena utan att också ha, eller åtminstone se, det andra.

Jag tror att det är viktigt att ta semester från ”rätt” saker, och att lära sig att både arbete och vila behöver balanseras rätt hela året. Att arbeta ”sig själv till döds” eller ”vila ut” från meningsfulla relationer (inklusive gudsrelationen) ger helt enkelt inga bestående välsignelser. Dag och natt, sommar och vinter, finns Jesu uppmaning att välja rätt och prioritera det som ger bestående liv, vila och glädje:

Bekymra er därför inte och fråga inte: Vad ska vi äta? eller: Vad ska vi dricka? eller: Vad ska vi klä oss med? Allt detta söker hedningarna efter, men er himmelske Far vet att ni behöver allt detta. Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också. Bekymra er alltså inte för morgondagen, för morgondagen bär sitt eget bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga. Matteus 6:31-34 gäller även i sommartider. Hur väder, politik och opinion svänger får vi väl se, men mitt i det kan vi göra val gällande egen tid och egna resurser. Med det vill jag hälsa välkommen till söndagsgudstjänster hela sommaren (varav flera glädjande nog hålls tillsammans med andra kyrkor i stan) och till gemensam bön varje onsdag kväll. Låt gärna devisen närmare Gud, närmare varandra och närmare våra medmänniskor prägla dina val även i sommartider, och läs den djupt berörande artikeln i månadsbladet om en medmänniska som flydde hit över hav och land. Församlingen, staden och människor, som hotas av utvisning eller på annat sätt är utsatta, behöver även i sommartider vår prioritering: Först Guds rike och hans rättfärdighet! Gud har lovat att ta hand om oss, så låt oss be, ge och tjäna andra, fyllda av Guds kärlek!

                         Carl-Vilhelm Hasselgren

maj 2019

”Sköna maj, välkommen” lyder de första orden i en välkänd vårsång som ofta sjungs när majbrasorna tänds på valborgsmässo-afton. För mig är den synonym med våren, och jag gnolar gärna på den när vårsolens strålar värmer och naturen växer så det knakar. Och där är vi nu, i en härlig tid av förändring. Runt oss går naturen från död till liv, man kan nästan se skillnaden från dag till dag!

Också i vårt samhälle går förändringen fort. I dag lever över tio miljoner människor i vårt land, många med helt olika bakgrund, språk, kultur och referensramar. Från att ha varit ett hyfsat homogent samhälle, är Sverige 2019 ett land i snabb förändring. En del förändringar är lätta att ta till sig, andra svårare. Beroende på vem man frågar, och vad frågan gäller, känner människor antingen förväntan och spänning, eller rädsla och olust. Generellt kan man ändå säga att samhället mår bra av att ha åtminstone en del saker gemensamt – lagar och språk är två exempel. Det underlättar om man delar synen på rätt och fel, och kan förstå varandra! Det skapar trygghet, och i ett tryggt samhälle mår folk bra.

Ibland skapar vi trygghet genom att definiera oss via grupptillhörighet, till exempel genom att tänka och tala om ”min” eller ”vår generation”.

Det vill säga, vi känner lättare samhörighet med människor som känner igen vissa saker från det förgångna och (eventuellt) delar vissa farhågor inför nya företeelser. Själv är jag född 1970. I början av 2000-talet hörde jag någon säga att 70-talistgenerationen var mer nostalgisk än någon generation före oss. Vi tänkte drömmande tillbaka på vilka glassorter som såldes på 70-talet, vilka barnprogram vi såg på tv, vilka låtar som spelades på radio (och kassettband!) och vilket klädmode våra föräldrar hade. Vår barndoms erfarenheter var filtret genom vilket vi förstod och bedömde vår omvärld.

Till syvende och sist mår nog människan bäst av både trygghet och nyheter, av både stabilitet och förändring. I livets olika säsonger önskar vi ibland mer av det ena och mindre av det andra. Med en ny säsong följer nya önskemål.

I detta månadsblad återfinns nyheter, rapporter och artiklar om både församlingens barn- och ungdomsarbete och om församlingens verksamhet bland äldre. I huvudartikeln får ni bekanta er med vårt trygghetsboende Astrarna på Västermarksgatan 26 och några av personerna som bor där. Jag, en medelålders (!) pastor, är så glad och tacksam för båda dessa generationer.

Jag är glad att vår församling är relevant för och har verksamhet för alla, oavsett ålder. Men församlingen, med dess olika generationer, kan vara en familj för alla som önskar och söker det! Vi kan, om vi ber och arbetar för det, vara en församling för alla generationer. Ett liv närmare Gud, närmare varandra och närmare våra medmänniskor ligger inom räckhåll.

                           Carl-Vilhelm Hasselgren

april 2019

Inför påsken finns följande dialog mellan Petrus och Jesus nedtecknad: ”Herre, vart går du?” Jesus svarade: ”Dit jag går kan du inte följa mig nu. Men längre fram ska du få följa mig”(Joh. 13:36). Inte ens de bästa av lärjungar eller vänner kunde följa Jesus dit han gick, när han bar mänsklighetens och världens synd. Senare skulle lärjungarna dock följa Jesus trots motstånd och förföljelse. Att följa Jesus leder både till motstånd och framgång: ”Detta har jag sagt er för att ni ska ha frid i mig. I världen får ni lida, men var frimodiga: jag har övervunnit världen”(Joh. 16:33). 

Med påskfirandet har vi möjligheten att lyfta fram dessa sanningar i våra liv, i våra familjer och i vår församling. I ett efterkristet land har vi fortfarande rätten till några lediga dagar för att fira Jesu lidande, död och uppståndelse. Vad väljer du och din familj att göra av denna möjlighet? 

Sedan Jesu dagar har uppskattningsvis 70 miljoner kristna fått plikta med sina liv, och i denna stund förföljs miljoner kristna världen runt. Så hur väljer vi i trygga Sverige att använda påsken och för vem ber vi? För oss själva om lite mer välsignelse, eller för syskon som kämpar för sina liv? Under länken www.open-doors.se/be kan du följa med i en bönekalender för förföljda kristna eller beställa hem en böneguide. 

Jesus sa: ”Om ni har kärlek till varandra ska alla förstå att ni är mina lärjungar” (Joh. 13:35). Låt oss som församling söka oss närmare Gud, närmare varandra och närmare våra medmänniskor!

Vad är det då som gör att Jesus visste att lärjungarna, som inte kunde följa honom vid detta tillfälle, ändå skulle göra det senare? Jo, för att han visste att de skulle förvandlas och växa. Jesus vill inte bara att vi ska ”bli frälsta” utan också växa som människor. Han kan, som ingen annan, få alla att växa.

”… varje gren som bär frukt rensar han så att den bär mer frukt… Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill och ni ska få det. Min Far förhärligas när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar(Joh. 15:2, 7-8).

Ingen mognar över en natt men genom daglig efterföljelse – där vi tackar för frälsningens nåd, står emot frestelser, lämnar allt i Jesu händer och följer Andens ledning – växer vi. Det finns kraft till förändring, som temat på onsdagkvällarnas bönemöte säger. Förutom påskens gudstjänster, ta vara på möjligheten att lyssna till Tigleth Malkey om andligt växande (27/4 kl. 10), och delta i träningen för (potentiella) hem- och smågruppsledare (4/5 kl. 10), allt för att växa närmare Gud, varandra och våra medmänniskor!

Carl-Vilhelm Hasselgren

mars 2019

Synkad med Gud

Gud har ett uppdrag, eller som det heter på engelska, God has a mission. Församlingen har inte ett eget missionsuppdrag, som den är skyldig att utföra på egen hand. Det är Gud som har ett uppdrag, som Han både vill och måste utföra. Men för vems skull, för hans eller vår skull? Både för hans egen kärleks skull och för världens skull. Våra egna uppdrag (som familj, karriär och engagemang) och församlingens uppdrag får verklig mening och förblivande effekt först när vi synkar dem med Guds uppdrag (på latin kallat missio dei). 

För obeskrivligt länge sedan inledde Gud en process, som har som mål att ge liv och gemenskap till en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder (Upp. 7:9). Denna gemenskap korsar alla barriärer. Paulus skriver: Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. Alla ni som blivit döpta till Kristus har iklätt er Kristus. Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus (Gal. 3:27-28). Petrus stryker under detta med orden att Gud inte vill att någon ska gå förlorad utan att alla ska få tid att omvända sig. (2 Pet. 3:9b)

Guds uppdrag löper som en röd tråd genom Bibeln. Målet att ge liv och gemenskap till alla återspeglas även i Skapelsen (se t.ex. skönheten, komplexiteten och det tillsynes oändliga!). Samtidigt är både Skapelsen och allt mänskligt liv brännmärkt av syndens konsekvenser, vilket gör det svårare att skönja Guds godhet och plan, tills man personligen möter Guds Son genom tro och omvändelse till Honom.

Det finns inget större än att dagligen upptäcka att vi som individer, bland miljarder av människor i ett till synes oändligt universum, är sedda och älskade av SkaparenSå älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv(Joh. 3:16). Detta är Guds uppdrag, hans hjärta, och till detta uppdrag finns en öppen inbjudan för alla.

Så, utöver att besöka en gudstjänst nu och då, ta personligen in djupet och allvaret i att lära känna Guds uppdrag! Det kommer att motivera dig till bön, gemenskap, givande, engagemang och vittnande om tron på Jesus som aldrig förr. Det är därför Pingstförsamlingen i Eskilstuna finns. Det är därför vi erbjuder kurser som Alpha, Celebrate Recovery och Kairos och möts i kyrkan, i hemmen och på gatorna – för att alla ska lära känna Guds hjärta och uppdrag. We have a mission och vi mår som bäst när våra liv och personliga mål är synkade med Guds!

Carl-Vilhelm Hasselgren

februari 2019

För drygt 2000 år sedan föddes ett barn till enkla föräldrar i ett enkelt stall i en liten by utanför en inte så stor stad. Sedan dess har världen inte varit densamma. I det barnet kom Gud närmare världenGud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott oss försoningens ord. Vi är alltså sändebud för Kristus, och Gud vädjar genom oss, skrev aposteln Paulus (2 Kor. 5:19-20). Både den världsvida rörelsen av efterföljare till Jesus Kristus (här kallade sändebud) och den oslagbara boken om Guds kärlek – Bibeln – är två starka vittnesbörd om att Gud skrev historia när det barnet föddes. Det är inte förvånande att den hebreiska betydelsen av namnet Jesus är Gud räddar. Om denna person och om detta försoningens budskap handlar den kristna tron och den kristna församlingen. Det är den stora berättelsen om hur Gud kommit närmare.

Närmare Gud. Närmare varandra. Närmare våra medmänniskor. Det är gensvaret från Pingstförsamlingen i Eskilstuna 2019 på denna stora berättelse. Är det en vision du vill göra till din egen? Vill du leva detta tillsammans med oss som samlas i kyrkan på Smedjegatan 23 och i många hem runt om i Eskilstuna? Att närma oss Gud, närma oss varandra och närma oss våra medmänniskor som bärare av ett budskap om världens största försoning och nystart för var och en som vill tro. Då skulle 2019 kunna innebära följande:

  1. att vi med ödmjukhet och medveten beslutsamhet närmar oss Gud genom bönen, genom Bibelläsningen och genom att lita på Guds löften och omsorg,
  2. att vi med kärlek och öppenhet närmar oss varandra genom att skapa mötesplatser i kyrkan och i våra hem
  3. att vi med omsorgsfull diakoni och tydligt evangelium (=glädjebudskapet om Jesus) närmar oss våra medmänniskor i Eskilstuna genom att bygga broar och skapa trygga platser för alla.

I februari betyder detta bland annat: Vinterfesten 6-10 februari med förnyelse-möten och gemenskap, förnyelse av LP-verksamheten med större närvara på Eskilstunas gator, fortsatt ombyggnation av Alive ungdomslokaler, Alphakursen     för sökare på tre språk (svenska, engelska och persiska), Kairoskursen om Guds hjärta och vårt uppdrag, språkcafé för nyanlända, ”Kom fyll på” varje onsdag med personliga vittnesbörd och praktisk undervisning, förberedelse för missionsresor till tre kontinenter under 2019, levande gudstjänster med nattvardsfirande och dop, personliga möten i hemmen och mycket mer!

Närmare! 

Carl-Vilhelm Hasselgren

november 2018

Det är november månad och mina tankar går till de många som gör så mycket i församlingen, vecka efter vecka och år efter år, för Herren, för varandra och för stadens invånare. Inte bara på söndagar, utan varenda kväll och många gånger dagtid, möts ett stort antal grupper och människor i kyrkans lokaler. Våra frivilliga ”damer” på expeditionen utför ett konststycke för att få lokalbokningen (och mycket mer) att fungera och flyta på. Och utan ”herrarna”, som varje vecka reparerar både det ena och det andra, liksom anställda och frivilliga som städar, skulle det inte vara roligt att träda över kyrkans tröskel. Men här möts nu människor till bön, dopundervisning, Alphakurs, Celebrate Recovery, internationella grupper (arabiska, eritreanska, finska, persiska och spanska), LP-café, Öppen Kyrka, Språkcafé, Allsångscafé, sång- och musikövningar, barn- och ungdomsverksamhet, diverse planerings- och styrelsemöten, fester och mer….

Lite då och då hämtar pastorn andan och tänker: ”Det är mycket nu… och så får det också vara i en levande församling”. Sedan tänker han vidare: ”Detta är och ska vara Jesu församling, och i dess mitt behöver bönen, Guds Ord (Bibeln) och kärleken till medmänniskan vara.” Så när jag fattar pennan (eller egentligen spelar pekfingervalsen på datorns tangentbord), flödar det fram som också fyller mitt inre: TACKSAMHETEN till Jesus och till de många som har en passion för Hans församling. Och en längtan att, TILLSAMMANS med alla dessa, göra budskapet om Jesus känt för alla i vår stad.

Jag känner också en stor tacksamhet till församlingsledningen (styrelsen), som delar denna passion, beslutsamhet och överlåtenhet. Flera gånger i månanden, och oftast till närmare midnatt, möts den för att samtala, be, fatta beslut och lyssna på olika grupper i församlingen.  I höst har man bl.a. mött lednings-grupperna för barn- och ungdom, sången och musiken, eritreanerna, LP och byggkommittén för Alive och Barnkyrkan (Se förslag på kyrktorget!).   

I Nya Levande Bibelns översättning står det så här: Men ni som tror på budskapet har ”inbjudits av Gud till att vara hans folk och till att vara präster som tjänar honom.” Ja, ”ni tillhör Gud helt och fullt. Ni är hans eget folk, som ska berätta för andra om hans fantastiska gärningar.” Ni har ju förts ut ur det andliga mörkret och kommit till hans underbara ljus (1 Petrusbrevet 2:9).

Ingen är kallad att plikttroget upprätthålla den föregående generationens verksamhet. Men alla är kallade att genom bön, generositet och engagemang vara en levande del av en levande kropp (församlingen), som ständigt förnyas. Och alla har begåvats av Gud till att tjäna Honom och varandra och (åter-)upptäcka glädjen i att kunna bidra.

Carl-Vilhelm Hasselgren

september 2018

Höstterminen har startat. Många åter-vänder till vad de känner till medan andra påbörjar någonting nytt. Bakom oss ligger den varmaste sommaren i mannaminne. Skogsbränderna har överskuggat mycket annat och kanske kommer vi minnas dem så länge vi lever. Framför oss ligger en höst med bl.a. val till riksdag, landsting och kommun. Det blåser kalla, hårda vindar och ovissheten om valutgången och mångas framtid är stor. Den bedjande, älskande och vittnande församlingen behövs i vår stad och vår värld. Både för enskilda individers skull och för samhällets. Mot-satsen behövs knappast, eftersom det bara vore död religion. Och död religion hjälper ingen men binder många. Bön, kärlek och vittnesbörd däremot befriar, sprider hopp och föder liv. Vilken typ av församling vill du stå för?

Vid sidan om gudstjänsterna behöver vår församling de små gemenskaperna.

Enligt Apg. 2:46 möttes man i den första församlingen både i templet och i hemmen, dvs. både i stora och små grupper. Några grundförutsättningar för det senare är villiga hjärtan, initiativ att samla andra och öppna hem. Här behövs de som går före. Hör av dig om du är en av dem!

Små grupper och gemenskaper finns dock även i kyrkans lokaler och i detta månadsblad vill vi bl.a. göra er uppmärksamma på Alphakursen och Celebrate Recovery. När du vänder blad hittar du mer info. Välkommen att prova på Alpha tisdagen 2 oktober och Celebrate Recovery vilken måndag som helst. Alphakursen riktar sig till den som ännu inte ”hävdar en tro” men gärna vill stöta och blöta frågor om Jesus och den kristna tron. Dit kan du bjuda in vem som helst i din omgivning som vill veta mer. Och Celebrate Recovery är platsen varje måndag för alla som brottas med sår, ovanor och beroenden. Finns det någon som inte gör det? Eller som skulle må dåligt av lite mer frihet, helhet och glädje? Ta gärna reda på mer här i månadsbladet eller genom att kontakta oss!

Och till sist något om de stora mötena som torde bli riktiga fester. Fredagen 7 septembervälkomnar ungdomarna Malin och Gabriel Hagenfors på Alive. Hela församlingen får chansen att göra detsamma söndagen 9 september, då vi även avskiljer Malin till pastor med ansvar för ungdomar. Och bara en vecka senare har vi Världens Festgudstjänst, då vi hoppas att församlingen ska sprudla av färger, flaggor, nationaldräkter, sånger och maträtter från Eskilstuna och jordens alla hörn.

Carl-Vilhelm Hasselgren