Också i vårt samhälle går förändringen fort. I dag lever över tio miljoner människor i vårt land, många med helt olika bakgrund, språk, kultur och referensramar. Från att ha varit ett hyfsat homogent samhälle, är Sverige 2019 ett land i snabb förändring. En del förändringar är lätta att ta till sig, andra svårare. Beroende på vem man frågar, och vad frågan gäller, känner människor antingen förväntan och spänning, eller rädsla och olust. Generellt kan man ändå säga att samhället mår bra av att ha åtminstone en del saker gemensamt – lagar och språk är två exempel. Det underlättar om man delar synen på rätt och fel, och kan förstå varandra! Det skapar trygghet, och i ett tryggt samhälle mår folk bra.
Ibland skapar vi trygghet genom att definiera oss via grupptillhörighet, till exempel genom att tänka och tala om ”min” eller ”vår generation”.
Det vill säga, vi känner lättare samhörighet med människor som känner igen vissa saker från det förgångna och (eventuellt) delar vissa farhågor inför nya företeelser. Själv är jag född 1970. I början av 2000-talet hörde jag någon säga att 70-talistgenerationen var mer nostalgisk än någon generation före oss. Vi tänkte drömmande tillbaka på vilka glassorter som såldes på 70-talet, vilka barnprogram vi såg på tv, vilka låtar som spelades på radio (och kassettband!) och vilket klädmode våra föräldrar hade. Vår barndoms erfarenheter var filtret genom vilket vi förstod och bedömde vår omvärld.
Till syvende och sist mår nog människan bäst av både trygghet och nyheter, av både stabilitet och förändring. I livets olika säsonger önskar vi ibland mer av det ena och mindre av det andra. Med en ny säsong följer nya önskemål.
I detta månadsblad återfinns nyheter, rapporter och artiklar om både församlingens barn- och ungdomsarbete och om församlingens verksamhet bland äldre. I huvudartikeln får ni bekanta er med vårt trygghetsboende Astrarna på Västermarksgatan 26 och några av personerna som bor där. Jag, en medelålders (!) pastor, är så glad och tacksam för båda dessa generationer.
Jag är glad att vår församling är relevant för och har verksamhet för alla, oavsett ålder. Men församlingen, med dess olika generationer, kan vara en familj för alla som önskar och söker det! Vi kan, om vi ber och arbetar för det, vara en församling för alla generationer. Ett liv närmare Gud, närmare varandra och närmare våra medmänniskor ligger inom räckhåll.
Carl-Vilhelm Hasselgren
